Dikotomt tänkande (= allt-eller-intet-tänkande)
Tillvaron ses i termer av två ömsesidigt exkluderande kategorier utan någon ”gråskala” däremellan. T ex föreställningen att man antingen gör succé eller fiasko och att allt som inte är perfekt är totalt misslyckat.
Övergeneralisering
En enskild händelse betraktas som typisk för livet i största allmänhet snarare än just en händelse bland många andra. T ex slutsatsen att om hustrun vid ett enskilt tillfälle visar bristande omtanke så betyder det att hon slutat vara omtänksam för gott, trots att hon vid andra tillfällen visat sig omtänksam.
Selektiv abstraktion
En aspekt av en komplex situation uppmärksammas på bekostnad av andra aspekter som istället ignoreras. T ex fokusering på den enda negativa kommentaren i ett värderande utlåtande samtidigt som alla positiva kommentarer förbises.
Diskvalificera det positiva
Positiva erfarenheter som skulle strida mot patientens negativa grunduppfattning avvisas som inte giltiga av olika orsaker. T ex att inte fästa tilltro till vänliga och positiva kommentarer från arbetskamrater genom att tänka att de bara säger så för att vara snälla.
Tankeläsning
Individen antar att andra reagerar negativt men har inga egentliga hållpunkter för att så skulle vara fallet. T ex ”Jag vet att han tyckte jag var urkorkad!” trots att den andre betett sig vänligt och respektfullt.
Spådomar
Individen reagerar som om hans eller hennes negativa förväntningar på framtiden är klara fakta. T ex tänker hon ”Han kommer att lämna mig, jag bara vet att det blir så!” och handlar som om det redan var ett faktum.
Katastrofiering
Negativa händelser som skulle kunna inträffa betraktas som outhärdliga katastrofer snarare än som det de egentligen är. T ex tanken ”Gud hjälpe mig, så fasansfullt det vore om jag svimmade!” som inte beaktar att en svimning och för sig är obehaglig med knappast livsfarlig.
Förminskning
Positiva egenskaper eller erfarenheter ses som verkliga men helt betydelselösa. T ex ”Visserligen är jag duktig i jobbet, men mina föräldrar tycker inte att jag är någon.”
Känslotänkande
Individen antar att känslomässiga reaktioner återspeglar den sanna verkligheten. T ex om tillvaron känns hopplös så måste den också vara helt hopplös.
Bordetänkande
”Borde” och ”måste”-påståenden används i stor utsträckning för att skapa motivation och utöva kontroll över beteendet. T ex ”Jag borde inte vara arg. Hon är faktiskt min mamma och jag måste lyssna till vad hon säger.”
Etikettering
Att sätta globala etiketter med negativ innebörd på sig själv istället för att se varje enskild händelse för sig. T ex ”Jag är hopplöst misslyckad” istället för ”Den här gången gick det åt skogen men det är bara att komma igen.”
Personalisering
Individen förutsätter att han eller hon bär ansvaret för ett händelseförlopp när det i själva verket är andra faktorer som orsakat det hela. T ex ”Det är mitt fel att verksamheten går knackigt, jag har inte gjort ett tillräckligt bra jobb” samtidigt som konjunkturerna är dåliga och företaget missat flera viktiga kontrakt.
Ur Kognitiv psykoterapi i klinisk tillämpning av Arthur Freeman (1994).